Man mår bra i naturen. Det är en självklar vardagserfarenhet
för många människor, inte mycket att orda
om kan man tycka. Att en enkel promenad kan förändra
ens sinnesstämning och få en att känna sig samtidigt
både piggare och lugnare förklaras ofta lite svepande
med att det är skönt att få frisk luft och röra lite på sig,
vilket förvisso är sant. Om förklaringarna stannar därvid
har man dock missat något väsentligt, det har forskare
sent omsider kunnat visa.
De senaste decenniernas forskning om sambandet mellan
natur och hälsa gör det möjligt att tränga bakom de
vardagliga och många gånger oartikulerade erfarenheterna
av vad som händer med kropp och psyke när man
vistas i naturen. Det är viktigt och värdefullt av flera
olika skäl. En ökad medvetenhet bland enskilda skulle
sannolikt leda till att fler människor kan dra nytta av
detta kostnadsfria, biverkningsfria och ständigt tillgängliga
sätt att mobilisera kraft både till vardags och i krissituationer.
En större medvetenhet på samhällsnivå skulle
dessutom kunna bidra till att ge en bredare syn på naturens
nytta för människan, och därmed också en mer
nyanserad syn på varför, var och hur natur ska skyddas