Ingen ville hon hellre än mig till

Ingen ville hon hellre än mig till älskling och make, sade hon- om så rätt Jupiter själv henne bad. Sade hon- men vad som sagts av en kvinna till eldige älskarn, slikt bör man skriva i snabbt vatten och flygande vind.

Av Catullus.

Skön i sin flykt jämväl hon förskönas av flygande vinden:
Dråkten fladdrar och far och de härliga formerna blottas,
Lätt över lockarnas svall en vindfläkt smekande leker,
Aldrig hon skönare synts. Nu mister hon varje besinning Ynglingen-guden, ej mer med bevakande böner han lockar, vild av sin längtan störtar han hän efter flyende nymnfen.
Som på ett öppet fält en jakthund jagar en hare.

Av Ovidius.

Resultat (latin) 1:

Sed et velit quam puella mihi foret, si ius diceret, illa se Iuppiter balneum. Dixit feminam, sed id quod dictum est a mulier ad igneum älskarn, sola potest quid scribere in ieiunium aqua volantis ventus. De Catullus. Fine in fugam etiam ipsa exornavit vadens vento: sectam trepidant, et pater et pulcherrimam figuras discooperiretur Lightweight tegerent super tumorem aura blandissimis ludentem, nullum illa stiterit plus comfortable. Sensus omnes perdidit iuventutem autem Deus, qui non cum precibus custodes cincinnis, ex desiderio percitus ille superstites fugiendo nymnfen evertit. Sicut canis campus leporem persequi. De ipso.