För att beskriva dessa på ett konkret sätt kan vi tänka oss in i skillnaden
mellan att strukturera en organisation på ett preventivt sätt utifrån
uppfattningen att vissa medborgare är normalbegåvade och resten inte är
det. Resultatet blir i detta fall en verksamhet som arbetar på ett sätt med
”normalgruppen” och på ett annat sätt med gruppen/individerna med
särskilda behov. Detta sätt att arbeta förutsätter att vi kan särskilja vilka
som är i behov av särskilda insatser och inte. Ett vanligt sätt att hantera
detta på är att reglera vissa insatser till att bara tillhandahållas vid till
exempel en viss diagnos. Vem som har denna diagnos avgör vanligtvis en
expert eller myndighetsutövare.