Efter att ha skrivit klart resultatdelen, har jag kommit fram till att vi har en annan syn på psykiatrin idag och att vi behandlar den drabbade på ett annat sätt, när det gäller behandlingar men även rent allmänt. Vi ser inte på dem drabbade som något omänskligt. Sjukdomarna har också förändrats under historiens gång. Vissa sjukdomar har försvunnit, andra har utvecklats, sedan finns det även dem som har tillkommit. Den största skillnad mellan 1800-talets psykiatri och dagens anser jag är bedömningen av en s.k. sjukdom. Idag krävs det flera läkares åsikter, flera symptom som varar under längre tid. Förr räckte det med att man fick ett utbrott offentligt, eller att man inte var så ”normal” som samhället krävde. T.ex. om man var homosexuell. Även idag har vi kvar beteckningen ”normal” fast i dagens samhälle är det också vanligt att människor sticker ut, och inte alls är som alla andra, och bara för att andra inte lever som en själv så lägger man inte in dem under kategorin ’’psykiska sjuka’’. Att vara homosexuell är enligt psykvården och de flesta människor helt normalt. Dock så önskar jag att vår utveckling tills nu hade nått det stadiet att homosexualitet anses vara acceptabelt och helt friskt av hela världens befolkning, och inte bara utav psykiatrin.