Sedan 1980-talet har den svenska välfärdsstaten genomgått förändringar på äldreomsorgsområdet. Dessa förändringar har bland annat medfört att det har blivit allt svårare för äldre att få hjälp i form av hemtjänst, och till att familj och anhöriga därför börjat ta allt mer ansvar för äldre hjälpbehövande. Studier visar dock att det utifrån faktorerna kön, klass och etnicitet finns skillnader i hur omfattande anhörigas insatser är.
Inte sällan ges anhörigas hjälp i kombination med hjälp från hemtjänst. Tidigare forskning har visat att relationen mellan anhörig och personal sällan är helt konfliktfri och att detta har att göra med att man dels har olika uppfattningar om hur hjälpen åt den äldre ska bedrivas, dels de olika föreställningar som personalen har kring anhöriga.
Det empiriska materialet inhämtades genom halvstrukturerade intervjuer. Tre intervjuer gjordes med totalt fem stycken personer som arbetar inom hemtjänsten. Två av intervjuerna var gruppintervjuer och en var enskild. Uppsatsen präglas av ett hermeneutiskt, postmodernt och socialkonstruktivistiskt perspektiv. Analysen är tematisk samt har en abduktiv ansats.
Det mest framträdande i materialet är att hemtjänstpersonalen ger uttryck för att de inte vill beskriva de föreställningar de har om anhöriga. I materialet framkommer trots detta att man har olika föreställningar om de anhöriga. Föreställningar som framkommer är anhöriga som kan kategoriseras som ”engagerade” respektive ”icke-engagerade”; till exempel anhöriga som ”krigar” mot personalen, är omåttliga, bittra, uppskattande, skuldtyngda, orealistiska och förstående. Även när det gäller skillnader i anhörigas insatser utifrån kön, klass och etnicitet har man inte velat uttala sig om detta i termer av skillnader utifrån dessa faktorer, även om vissa kopplingar mellan kvinnor och omsorg gjordes. Detta dock undantaget etnicitet som istället av de flesta kopplades samman med en slags ”omsorgskultur” vilken innebär ett större ansvarstagande hos dessa anhöriga.