Rodion Raskolnikov, en ung student i 1860-talets S:t Petersburg, går till pantlånerskan Aljona Ivanovna för att pantsätta en silverklocka. Med avsmak betraktar han den gamla kvinnan och hennes förehavanden i våningen. Han ser henne som en parasit i samhället.
Han går till en krog. Där träffar han några studenter som är kritiska mot hans artiklar om brott. Han försvarar sig. Han har en teori om att vissa människor är utvalda och bär geniets gnista inom sig vilket ger dem rätt att begå brott eller till och med mörda samhällets onyttiga människor om de står i vägen för förverkligandet av en idé -- som kanske är till mänsklighetens bästa.
Se på det där fyllot, säger han och pekar på Marmeladov, en förfallen ämbetsman, honom kan man lika gärna undanröja, vad gör han för nytta?
Han beger sig hem och får besök av hovrådet Lusjin. Denne vill gifta sig med hans syster Dunja, något som modern uppmuntrar, då Lusjin är mycket förmögen och familjen behöver pengar. Raskolnikov tycker inte om Lusjins oljiga sätt och motsätter sig giftermålet. Han beslutar sig för att skaffa pengar genom att förverkliga sina hemliga planer på att döda pantlånerskan Aljona, enligt hans teori ett berättigat mord.
Beväpnad med en yxa beger han sig till hennes våning och slår ihjäl henne. Medan han håller på att undanröja alla spår kommer två herrar och ringer på dörren. De blir förvånade över att ingen öppnar och avlägsnar sig för att larma portvakten. Under tiden lyckas Raskolnikov smita ut, han skyndar hem och gömmer de pengar och smycken han stulit. Han försöker komma ihåg i detalj vad som hänt, men känner sig febrig och förvirrad.
En grannflicka kommer med en kallelse till polisstationen. Han fruktar att han blivit avslöjad men går ändå dit. Det visar sig gälla hyran han inte betalt. Plötsligt hör han undersökningsdomaren Samjotov tala om mordet och faller avsvimmad till golvet. Därmed har Samjotovs uppmärksamhet riktats mot honom.
Marmeladovs äldsta dotter Sonja är också på polisstationen, arresterad för lösdriveri. Hon har av modern drivits ut på gatan för att skaffa pengar sedan fadern supit upp familjens tillgångar. Senare träffar Raskolnikov henne på gatan igen och räddar henne från att än en gång bli tagen av polisen. Hon berättar att Marmeladov dött och han ger henne trettio rubel till begravningen.
Hans vän Rasumikin tar honom med till en bjudning hemma hos Samjotov och mordet diskuteras. Raskolnikov är besatt av tanken på mordet dag och natt, och frestas att åter söka upp Samjotov och ett psykologiskt spel inleds dem emellan, en kraftmätning där den som har svagast nerver kommer att förlora. Samjotov blir alltmer övertygad om att Raskolnikov är skyldig till mordet, men i avsaknad av fällande bevis kan han inte anhålla honom.
Raskolnikov berättar till slut för Sonja att han är mördaren, och hon försöker med hjälp av sin kristna övertygelse förmå honom att gå till polisen. Lusjin, som råkar höra samtalet, hotar Dunja med att ange Raskolnikov för polisen om hon inte gifter sig med honom. Dunja lovar att göra vad han vill om han skonar brodern. Hon rusar till Raskolnikov och berättar att Lusjin vet allt och han inser att spelet är förlorat. Sonja följer honom till polisstationen. Där får han höra att Lusjin begått självmord, innan han hunnit säga någonting, varpå han vänder i dörren. Men i trappan väntar Sonja, hon övertygar honom om att han måste få sona sitt brott för att få frid och lovar att aldrig överge honom. Han går upp för trappan igen till Samjotov, redo att ta sitt straff.